Jag kan inte medge hur pass mycket det gör ont och av denna anledning är jag fast i en knappt dräglig läkningsprocess. Jag vankar av och an i väntan på förbättring, som om det gällde tävlan av vem som kunde bry sig minst. Om du stirrat dig galen tills dina ögon tappat fukt, torkat ut och återfuktats endast när den brännande känslan suttit in, snälla berätta. Jag dör av nyfikenhet för att veta om du mår som jag, eller ifall detta bara var glädjens stund för dig. Ibland tror jag rentav att du var elakare än jag egentligen kunnat tro, att din av de allra mest oskyldiga helgonförklaringar förhindrar den denomisering jag kunnat behöva. För första gången någonsin är jag okapabel att hata, kanske för att jag hade glömt min brinnande besatthet av dig och mig.

 

Det är ganska enkelt att förutspå hur den här processen kan komma att se ut, allt går motströms för hjärtats del medan min kropp ibland stöter i kastat gammalt bråte. För ständigt skall jag minnas om mitt forna glömda jag, den sista chans av värdighet jag förlorat, där jag tappade min tilltro till män, till sanningsenligheten, till mig själv, till att ha barn. Varje gång ditt hjärta börjar slå så högt att pulsen går som en signal genom radioskuggan, det är då min halsbränna slår till värre än någonsin.

 

Jag vet att vanitet kommer alltsom man ser alla andras desperation att bara visa det vackra, och i den moderna tidsepoken så hoppas jag allt det fula över dig. Det är för att lugna mitt rusande blod, mina vilda ledsna tankar och inte för vad du förtjänar. Men vädjande jag ber, för jag klarar inte av att se hur allt går helt fantastiskt medan jag sitter i min förbannande ologiska inmurning i väntan på att stormen avtar oss.

 

Och att min tid den börjat sina är nog påtagligt, för bilder i lyster och RBG blir allt färre, förbjudna vinklar blir allt fler. Överkompensation för tomrum, ge dem varje liten detalj samt se den version av verkligheten du önskar själv att tro på. Jag är inte redo att dö, kanske det räcker att göra som förut och slå dig sönder och samman tills du inte längre finns.